Den mystiska tyska bokstaven 'ß'
Table of Contents:
- Inledning
- Vad är det konstiga tyska bokstaven?
- Historien bakom "ß"
- Skillnaden mellan "ß" och dubbla "S"
- Användning av "ß"
- 1996 stavning reformen
- Användning i efternamn och ortsnamn
- Varför kallas det "ess-zett"?
- Alternativ till "ß"
- Viktiga punkter att komma ihåg
- Avslutning
Inledning
I den här artikeln kommer vi att utforska en konstig bokstav i det tyska alfabetet som ibland orsakar problem, inte bara för studenter i tyska utan också för vissa tyska modersmålstalare. Vi kommer att ta reda på vad denna bokstav heter, hur den används och varför den har en så speciell form. Låt oss dyka in i världen av den tyska bokstaven "ß" och upptäcka dess fascinerande egenskaper.
Vad är det konstiga tyska bokstaven?
Denna mystiska bokstav har två namn: "scharfes S" och "ess-zett". Det finns en debatt om vilket namn som är korrekt, men i den här artikeln kommer vi att använda "ess-zett". "ß" är egentligen inte en separat bokstav som finns i alfabetet; det är bara ett annat sätt att skriva ett dubbel "S" under vissa omständigheter. Om du ser "ß" i ett ord i en tysk ordbok kommer det att sorteras som om det hade ett dubbel "S" istället.
Historien bakom "ß"
"ß" har en intressant historia. Det började som en ligatur av två bokstäver: den långa "S" och "Z". Det långa "S" var den ursprungliga formen av den gemena bokstaven "S", men det liknade mycket ett "F". Med tiden ersattes det långa "S" av den nuvarande rundade formen av "S". Dock fortsatte det långa "S" att användas i tyska och det fanns komplicerade regler för när man skulle använda det långa "S" och när man skulle använda det rundade "S". På 1200-talet skapades "ß" som en ligatur av det långa "S" och det rundade "S" i gotisk skrift. Det tog ytterligare 200 år innan "ß" infördes i latin skrift, men då var det en ligatur av det långa "S" och två rundade "S".
Skillnaden mellan "ß" och dubbla "S"
Efter 1996 års stavningsreform blev det enklare att skilja mellan "ß" och dubbla "S". Nu skrivs dubbla "S" efter en kort vokal, medan "ß" skrivs efter en lång vokal eller efter en diftong. Det finns dock en undantag om det andra "S" ligger i början av en annan stavelse; i det fallet är det inte ett dubbel "S" utan två enkla "S" bredvid varandra. Om du inte har en "ß"-knapp på ditt tangentbord eller typsnittet du använder saknar "ß", kan du istället skriva två "S". Enligt officiella regler är detta faktiskt felaktigt om du har andra alternativ, men även i Tyskland följer inte alla reglerna.
Användning av "ß"
Officiellt sett är "ß" en bokstav, men i Schweiz och Liechtenstein används den inte alls; de använder alltid dubbla "S" istället. Ordet "Straße" skrivs till exempel som "Strasse" i Schweiz. Så även om det kanske inte borde kallas en bokstav, gör det officiella referensverken det ändå. Det är viktigt att komma ihåg att det inte finns något stort "ß".
1996 stavning reformen
År 1996 genomfördes en stavning reform i Tyskland som förenklade reglerna för användning av "ß". Nu är det alltid dubbla "S" istället för "ß" om det kan finnas någon tveksamhet om vilken som ska användas.
Användning i efternamn och ortsnamn
Efternamn och ortsnamn kan ibland följa sina egna regler när det gäller användning av "ß". Innan 1996 års reform var reglerna lite mer komplicerade och "ß" användes oftare. Du kan fortfarande se dessa gamla stavningregler på gamla gatunamnsskyltar som ännu inte har bytts ut.
Varför kallas det "ess-zett"?
Anledningen till att "ß" ibland kallas "ess-zett" är att det ursprungligen var en kombination av det långa "S" och "Z". Till skillnad från "SS" och "SZ" som representerade olika ljud, kom "ß" och "ss" att uttalas på samma sätt över tiden. Det är därför som vissa teckensnitt visar "ß" som en kombination av "S" och "Z" medan andra visar det som två "S".
Alternativ till "ß"
Det finns en debatt om vad det korrekta alternativet till "ß" är. Vissa säger att det inte borde vara "SS" utan "SZ". Historiskt sett har de rätt till viss del, och det är sant att det finns en viktig skillnad mellan ord som "Maßen" och "Massen". Innan 1996 års stavningsreform tilläts användningen av "SZ" om det hjälpte till att undvika denna typ av tvetydighet, men nu säger reglerna att det alltid ska vara "SS". Oavsett vilket alternativ man väljer är det viktigt att aldrig skriva "B" istället för "ß".
Viktiga punkter att komma ihåg
- "ß" är inte en separat bokstav i det tyska alfabetet utan en annan form av dubbla "S".
- Om du inte har en "ß"-knapp på ditt tangentbord kan du skriva två "S" istället.
- Det finns ingen stor "ß" och det finns inget officiellt sätt att skriva den i versaler.
- Efter 1996 stavning reform ska "ß" bytas ut med dubbla "S" om det finns någon tveksamhet om vilken som ska användas.
- I Schweiz och Liechtenstein används alltid dubbla "S" istället för "ß".
Avslutning
Nu har du lärt dig allt om den konstiga tyska bokstaven "ß" eller "ess-zett". Du vet varför den har en speciell form, när du ska använda den och vad som händer om du skriver fel. Om du någonsin besöker Tyskland eller studerar tyska kommer den här kunskapen att vara till stor hjälp. Glöm inte att sprida informationen vidare till dina vänner och familj så att de också kan bli fascinerade av denna unika bokstav.
🇸🇪 Svensk översättning:
Vad är den konstiga tyska bokstaven "ß"?
I den här artikeln kommer vi att utforska en konstig bokstav i det tyska alfabetet som ibland orsakar problem, inte bara för studenter i tyska utan också för vissa tyska modersmålstalare. Vi kommer att ta reda på vad denna bokstav heter, hur den används och varför den har en så speciell form. Låt oss dyka in i världen av den tyska bokstaven "ß" och upptäcka dess fascinerande egenskaper.
Historien bakom "ß"
"ß" har en intressant historia. Det började som en ligatur av två bokstäver: den långa "S" och "Z". Det långa "S" var den ursprungliga formen av den gemena bokstaven "S", men det liknade mycket ett "F". Med tiden ersattes det långa "S" av den nuvarande rundade formen av "S". Dock fortsatte det långa "S" att användas i tyska och det fanns komplicerade regler för när man skulle använda det långa "S" och när man skulle använda det rundade "S". På 1200-talet skapades "ß" som en ligatur av det långa "S" och det rundade "S" i gotisk skrift. Det tog ytterligare 200 år innan "ß" infördes i latin skrift, men då var det en ligatur av det långa "S" och två rundade "S".
Skillnaden mellan "ß" och dubbla "S"
Efter 1996 års stavningsreform blev det enklare att skilja mellan "ß" och dubbla "S". Nu skrivs dubbla "S" efter en kort vokal, medan "ß" skrivs efter en lång vokal eller efter en diftong. Det finns dock en undantag om det andra "S" ligger i början av en annan stavelse; i det fallet är det inte ett dubbel "S" utan två enkla "S" bredvid varandra. Om du inte har en "ß"-knapp på ditt tangentbord eller typsnittet du använder saknar "ß", kan du istället skriva två "S". Enligt officiella regler är detta faktiskt felaktigt om du har andra alternativ, men även i Tyskland följer inte alla reglerna.
Användning av "ß"
Officiellt sett är "ß" en bokstav, men i Schweiz och Liechtenstein används den inte alls; de använder alltid dubbla "S" istället. Ordet "Straße" skrivs till exempel som "Strasse" i Schweiz. Så även om det kanske inte borde kallas en bokstav, gör det officiella referensverken det ändå. Det är viktigt att komma ihåg att det inte finns något stort "ß".
1996 stavning reformen
År 1996 genomfördes en stavning reform i Tyskland som förenklade reglerna för användning av "ß". Nu är det alltid dubbla "S" istället för "ß" om det kan finnas någon tveksamhet om vilken som ska användas.
Användning i efternamn och ortsnamn
Efternamn och ortsnamn kan ibland följa sina egna regler när det gäller användning av "ß". Innan 1996 års reform var reglerna lite mer komplicerade och "ß" användes oftare. Du kan fortfarande se dessa gamla stavningregler på gamla gatunamnsskyltar som ännu inte har bytts ut.
Varför kallas det "ess-zett"?
Anledningen till att "ß" ibland kallas "ess-zett" är att det ursprungligen var en kombination av det långa "S" och "Z". Till skillnad från "SS" och "SZ" som representerade olika ljud, kom "ß" och "ss" att uttalas på samma sätt över tiden. Det är därför som vissa teckensnitt visar "ß" som en kombination av "S" och "Z" medan andra visar det som två "S".
Alternativ till "ß"
Det finns en debatt om vad det korrekta alternativet till "ß" är. Vissa säger att det inte borde vara "SS" utan "SZ". Historiskt sett har de rätt till viss del, och det är sant att det finns en viktig skillnad mellan ord som "Maßen" och "Massen". Innan 1996 års stavningsreform tilläts användningen av "SZ" om det hjälpte till att undvika denna typ av tvetydighet, men nu säger reglerna att det alltid ska vara "SS". Oavsett vilket alternativ man väljer är det viktigt att aldrig skriva "B" istället för "ß".
Viktiga punkter att komma ihåg
- "ß" är inte en separat bokstav i det tyska alfabetet utan en annan form av dubbla "S".
- Om du inte har en "ß"-knapp på ditt tangentbord kan du skriva två "S" istället.
- Det finns ingen stor "ß" och det finns inget officiellt sätt att skriva den i versaler.
- Efter 1996 stavning reform ska "ß" bytas ut med dubbla "S" om det finns någon tveksamhet om vilken som ska användas.
- I Schweiz och Liechtenstein används alltid dubbla "S" istället för "ß".
AI SEO Assistant
WHY YOU SHOULD CHOOSE Proseoai
