Du är inkarnationen av KÄRLEK

Du är inkarnationen av KÄRLEK

Innehållsförteckning:

1. Introduktion
2. Att vara den personifiering av kärlek
3. Att vara den personifiering av Gud
4. Att vara den personifiering av livskraft
5. Att vara den personifiering av mysteriet
6. Min egen upplevelse
7. Att vara osynlig
8. Att vara en människa
9. Att vara en kombination av det gudomliga och det mänskliga
10. Att expandera vårt väsen
11. Avslutande ord

Att vara den personifiering av kärlek ❤️

Under en konversation med min son fick jag förslaget att göra en video där jag förklarar vad jag gör och hur jag jobbar, för att underlätta för människor att förstå. Jag tänkte att det skulle vara bra att göra det, eftersom jag själv känner att jag inte riktigt vet hur jag ska leva och arbeta. Jag vaknade i morse och som vanligt bombarderas jag av information. Jag ställer mig själv frågan: Vad behöver jag uppleva idag? Det är som en konversation med mig själv, och orden bara kom till mig: Idag är dagen då du ska göra en video och berätta att du är personifieringen av kärlek, personifieringen av Gud, personifieringen av livskraften, personifieringen av mysteriet. Jag blev lite förvånad. Vi har säkert alla upplevt att bli guidade till att göra något som sätter oss i en position där vi vet att de flesta runtomkring oss inte kommer att förstå. De kanske till och med kallar oss galna eller schizofrena. Men här är jag nu, mitt i en solförmörkelse och med fullmåne, och jag känner att det är dags för en återfödelse, kanske som aldrig förr.

Att vara den personifiering av Gud 🙏

För ungefär tre år sedan, den 7 oktober, fick jag en stark insikt när jag lyssnade på Matias Gustavo de Stefanos tal om olika dimensioner. När han beskrev den nionde dimensionen insåg jag att det jag hörde var en beskrivning av hur jag lever. Känslan av att vara allt och alla, att vara en del av allt och alla. Det här kan verka konstigt eller obegripligt, men för mig är det en känsla av att vara osynlig. Ibland kan det till och med kännas som om jag har dött och rör mig i en annan dimension, som en liten fe. Men samtidigt finns också en önskan att erfara vad det innebär att vara mänsklig. Det är just då jag ofta gråter, för varje gång jag försöker vara mänsklig och göra saker på det sätt som andra säger att man ska, så går något fel eller så misslyckas jag. Det har blivit en ständig följeslagare i mitt liv, att misslyckas. Men sedan valde jag min egen utveckling och gjorde en återkoppling, och allt började förändras i mitt liv. Det var som att den förlorade tråden började knytas samman igen. Det var som en process av att göra om, av att sluta misslyckas. Det var som att röra vid smärtan, beröra det som det innebär att bli övergiven, att inte bli sedd, att vara utblottad och inte ha pengar till mat. Hur det känns att vara vilse och förvirrad. Det var speciellt på något sätt, och jag kan känna det. Samtidigt är det svårt att få grepp om det, det är svårt att veta hur jag ska betala min hyra även om magi händer och jag har också lärt mig att be om hjälp och att göra alla dessa mänskliga saker. Men för mig är det något utöver det vanliga, det är dessa små detaljer i livet som solen, regnet, regnbågen, gräset. Ja, jag vet, det här är mycket vanligt i mitt liv, och det är inte en känsla av sorg, absolut inte. Det handlar om att känna det gudomliga i mänsklig form, att vara närvarande och tillåta det att uttryckas. Så jag gör det här för er alla som redan är den personifieringen av Gud och känner kärlek och medkänsla och öppnar vägen för att verkligen känna vad det innebär att vara medveten om att allt är en del av en ocean av medvetande som förenar oss alla. Förlåt att jag gråter, men det är en del av processen att expandera. Det är inte för att fokusera på mig själv, det är verkligen inte mitt syfte, även om jag känner att det är min plats och svårigheten hittills har också varit att vara osynlig. Ibland känner jag verkligen, om jag får uttrycka det från hjärtat, att jag har dött och rör mig i denna dimension som en liten fe. Men samtidigt finns det en önskan om att erfara vad det innebär att vara mänsklig. Och nu skrattar jag, men jag har gråtit så mycket, för varje gång jag försöker vara mänsklig och göra saker som andra säger åt mig att göra för att få mitt företag att växa eller för att laga en läcker måltid, så går något fel eller så misslyckas jag. Det var en ständig följeslagare i mitt liv, att misslyckas, tills det ögonblick då jag valde min egen utveckling och gjorde en återkoppling. Allt började förändras i mitt liv, det var som om jag hittade den förlorade tråden igen. Det var som en process av att göra om, av att sluta misslyckas. Det var som att röra vid smärtan, beröra det som det innebär att bli övergiven, att inte bli sedd, att vara utblottad och inte ha pengar till mat. Hur det känns att vara vilse och förvirrad.

[...]

När det här är klart så finns det en naturlig fråga att ställa.