Icke-internationella väpnade konflikter - Internationell humanitär rätt i teori och praktik

Table of Contents:

1. Introduktion till icke-internationella väpnade konflikter
2. Definition av icke-internationella väpnade konflikter
3. Skillnaden mellan icke-internationella och internationella väpnade konflikter
4. Rättigheter och skyldigheter enligt Gemensam Artikel 3
5. Tilläggsprotokoll 2 till Genevekonventionen
6. Kriterier för att fastställa en icke-internationell väpnad konflikt
7. Bedömning av organisation och intensitet av våld
8. Tillämpning av internationell humanitär rätt i icke-internationella väpnade konflikter
9. Slutet av icke-internationella väpnade konflikter
10. Exempel på icke-internationella väpnade konflikter

Konflikter, klassificering och internationell humanitär rätt

Välkommen till den här videon där vi kommer att fokusera på icke-internationella väpnade konflikter och deras klassificering enligt internationell humanitär rätt.

Introduktion till icke-internationella väpnade konflikter

I modern tid har de flesta av dagens krig förändrats till att vara icke-internationella konflikter, vilket betyder att de äger rum inom nationers territorium istället för mellan suveräna stater. Dessa konflikter, även kända som icke-internationella beväpnade konflikter (IBK) eller inbördeskrig, sker vanligtvis mellan regeringens styrkor och organiserade beväpnade grupper. Ibland kan det även uppstå en konflikt mellan olika beväpnade grupper utan direkt inblandning av en stat.

Definition av icke-internationella väpnade konflikter

För att förstå icke-internationella väpnade konflikter är det viktigt att förstå skillnaden mellan internationella och icke-internationella konflikter. Medan internationella konflikter äger rum mellan suveräna stater, sker icke-internationella konflikter inom en stat mellan dess egna styrkor och organiserade beväpnade grupper.

Skillnaden mellan icke-internationella och internationella väpnade konflikter

Distinktionen mellan icke-internationella och internationella konflikter är av stor betydelse, eftersom de olika typerna av konflikter regleras av olika delar av internationell humanitär rätt (IHR). De regler som gäller för icke-internationella väpnade konflikter är mycket mer begränsade än de som gäller för internationella konflikter. Icke-internationella väpnade konflikter regleras huvudsakligen av Gemensam Artikel 3 i 1949 års Genèvekonventioner och Tilläggsprotokoll 2 från 1977. De regler som gäller för internationella konflikter är mer omfattande och detaljerade.

Rättigheter och skyldigheter enligt Gemensam Artikel 3

Gemensam Artikel 3 i Genèvekonventionerna är den centrala bestämmelsen som reglerar icke-internationella väpnade konflikter. Den fastställer rättigheter och skyldigheter för att skydda civilpersoner och andra personer som inte deltar aktivt i stridigheterna. Gemensam Artikel 3 förbjuder även mord, gisslantagande och förnedrande behandling. Respekten för dessa bestämmelser anses vara av grundläggande betydelse för mänskligheten och syftar till att göra situationer i krig mer humana.

Tilläggsprotokoll 2 till Genevekonventionen

För att reglera icke-internationella väpnade konflikter mer detaljerat antogs Tilläggsprotokoll 2 till Genèvekonventionen 1977. Detta tilläggsprotokoll garanterar grundläggande skydd för vissa personer, inklusive fångar, sårade och sjuka, medicinsk personal och civila. Tilläggsprotokoll 2 har dock en mer begränsad tillämpningsomfattning än Gemensam Artikel 3. Det gäller endast för konflikter där regeringsstyrk or är inblandade och där den beväpnade gruppen kontrollerar territorium.

Kriterier för att fastställa en icke-internationell väpnad konflikt

För att fastställa om en konflikt uppfyller kriterierna för att vara en icke-internationell väpnad konflikt bör två aspekter beaktas. För det första måste de icke-statliga aktörerna ha en viss organisatorisk nivå för att bedömas som en stridande grupp enligt internationell humanitär rätt. För det andra måste våldsnivån vara över en viss tröskel för att det ska anses vara en icke-internationell beväpnad konflikt. Detta innebär att stater kan använda viss låggradig våldsanvändning mot icke-statliga grupper för brottsbekämpning genom sina polisstyrkor, vilket inte skulle regleras av krigets lagar.

Bedömning av organisation och intensitet av våld

För att bedöma en beväpnad grupps organisationsnivå undersöks faktorer som existensen av en kommandokedja, disciplinregler, en högkvarter för gruppen och territoriell kontroll, liksom förmågan att tillhandahålla vapen och annan militär utrustning, rekrytera nya medlemmar och ge utbildning. När det gäller våldets intensitet är det viktigt att överväga faktorer som antalet, varaktigheten och intensiteten i individuella konfrontationer, vilken typ av vapen och militär utrustning som används, antalet personer som deltar i stridigheterna, antalet dödsoffer och omfattningen av materiell förstörelse.

Tillämpning av internationell humanitär rätt i icke-internationella väpnade konflikter

Reglerna för internationell humanitär rätt (IHR) fortsätter att gälla för icke-internationella väpnade konflikter tills konflikten tar slut. Både Gemensam Artikel 3 och Tilläggsprotokoll 2 reglerar olika aspekter av dessa konflikter och ger skydd för civila, fångar, sårade och sjuka. Reglerna för IHR gäller för både konflikter reglerade av Gemensam Artikel 3 och de som omfattas av Tilläggsprotokoll 2.

Slutet av icke-internationella väpnade konflikter

En icke-internationell väpnad konflikt anses avslutad när det uppnås en fredlig överenskommelse mellan konfliktens parter. Till exempel undertecknades en fredsöverenskommelse mellan regeringen i Colombia och gerillarörelsen FARC i oktober 2016. Efter att konflikten avslutas upphör de särskilda reglerna i internationell humanitär rätt (IHR) som gäller för icke-internationella väpnade konflikter att vara tillämpliga.

Exempel på icke-internationella väpnade konflikter

Det finns många exempel på icke-internationella väpnade konflikter runt om i världen. Några känt exempel inkluderar inbördeskriget i Syrien, konflikten i Afghanistan mellan regeringsstyrkor och talibanrörelsen, samt den pågående konflikten mellan regeringen i Jemen och Houthi-rebellgrupperna. Dessa konflikter visar tydligt den komplexitet och svårigheten att tillämpa internationell humanitär rätt i icke-internationella konflikter.