Ändå höll hon fast - En stark historia om envishet och uthållighet

Innehållsförteckning

1. Inledning
2. Bönetid med Gud
3. Att vara artig över att vara ärlig
4. Värdet av att vara persistent
5. Gud har inte kallat oss att vara snälla
6. Jämförelse mellan snällhet och godhet
7. Jesus var inte snäll, men vänlig och medlidsam
8. Det revolutionära i att följa Jesus
9. Vittnesbörd från representanter för de förtryckta
10. Att vara som änkan
11. Att vara som den orättfärdiga domaren
12. Att lyssna på de mest sårbara i samhället
13. Att vara bekväma med orättvisor
14. Att inte tappa hoppet och fortsätta kämpa för rättvisa
15. Skaka om vårt samhälle genom att vara påträngande och envisa
16. Gud är med oss i vårt försök att uppnå rättvisa
17. Avslutning

💪 Att vara envis och kämpa för rättvisa

I vår värld finns det en tendens att värdesätta artighet och att vara "snäll" över att vara ärlig och kämpa för rättvisa. Det verkar som om vi har anammat en tro på att vara tyst och foglig, och undvika att orsaka problem. Men när vi tittar på budskapet som Jesus förmedlar i berättelsen om den orättfärdiga domaren och den envisa änkan, så blir det tydligt att Gud inte har kallat oss att vara "snälla", utan att vara goda.

🙏 Att be med Gud

Bibeln lär oss att Gud är en Gud som lyssnar på oss och som uppmanar oss att komma till Honom med våra böner och vår längtan. Bönen är en plats där vi kan prata med Gud och därmed öppna upp för Hans vilja att bli förverkligad i våra liv och i världen. När vi ber med Gud, ber vi om att Hans ord och våra tankar ska vara till behag och acceptabel i Hans ögon. Vi söker Hans vägledning och välsignelse och erkänner Honom som vår styrka och frälsare.

💬 Att vara artig över att vara ärlig

Under uppväxten lärde jag mig att det var onödigt att fortsätta be om samma sak efter att ha fått ett "nej" som svar. Att vara påträngande ansågs vara oartigt och badslös. Dessutom lärde samhället mig att det var bättre att vara artig än att vara ärlig. Dessvärre är detta något som många av oss kan relatera till.

Sharon, en pastors och kommentator, delar samma erfarenhet och beskriver att hon växte upp i en kultur där det ansågs fult och opassande att besvära eller tjata på någon. Barn skulle vara sedesamma och inte höras, och vuxna skulle visa sig artiga eller till och med trevliga- ett ord associerat med bagage i södern. Personer som framstod som ivriga eller ställde till med oreda var högst misstänksamme och kunde till och med utsättas för öppen hån. Om vi lever enligt reglerna, behåller vårt lugn och gör vad som är rätt, hoppas vi att allting kommer att ordna sig. Och om det inte gör det ja då är vi inte tänkta att göra för mycket väsen av oss, eftersom ingen någonsin sa att livet var rättvist. Kan någon annan känna igen sig i denna uppväxt?

Det var inte bara våra uppväxtmiljöer och samhällsnormer som hade denna inställning. Även kristendomens kultur, det vi kallar kristen tro, har på något sätt förvandlats till att värderas mer högt att vara "snäll" än något annat. Detta tänkesätt är dock felaktigt och som en författare skriver, "många kristna tror att det högsta kallet Gud har gett oss är att vara "snälla". Dessa kristna har fel. Gud har inte kallat oss att vara "snälla", utan Gud har kallat oss att vara goda."

🔍 Värdet av att vara persistent

I berättelsen om den orättfärdiga domaren och den envisa änkan uppmanar Jesus oss att inte nöja oss med att vara artiga och vänta och se om vi får resultat. Att arbeta för rättvisa är en smutsig process som kan vara långdragen, utmattande och frustrerande. Trots det ska vi inte tappa modet, utan istället fortsätta be, pesta och kämpa. Vår tro handlar inte om att vara "snälla", den handlar om kärlek och en form av agape-kärlek som kräver rättvisa så att alla kan blomstra.

Amy Jill Levine, en judisk nytestamentlig forskare, påpekar att den vanliga översättningen av vad som motiverar domaren att döma rättvisa inte riktigt fångar betydelsen. Hon skriver att den engelska versionen kan anses tama ner änkan och att det mestadels handlar om att hon kommer att trötta ut domaren. Men på grekiska används en boxningsterm, och domaren är orolig att änkan ska ge honom en blåtira. Änkan är inte bara uttalad, hon är på sitt sätt enveten, framträdande och till och med aggressiv. Det handlar om envisheten och påträngandet hos en kvinna som inte har några andra alternativ än att försöka om och om igen.

🔥 Goda människor räds inte att konfrontera orättvisa

Det är här vi ser värdet av att vara envis och kämpa för rättvisa. Änkor på Jesu tid hade ingen hög status, makt eller privilegier. De hade ingen röst i den offentliga sfären och i Lukas evangelium porträtteras änkor verkligen som de som befann sig i samhällets marginaler. Men Lukas porträtterar också änkor som profeter, som de som kan visa oss hur vi själva borde vara. Man får inte glömma att änkan som ger sitt sista mynt också representerar sårbarhet och en modell för trofast generositet. Den första änkan i Lukas evangelium är Anna, en profet som sprider budskapet om Jesu födelse. Jesus nämner i sin invigningspredikan i Nasaret änkan i Sarepta som matar Elia med sina knappa tillgångar under hungersnöd och vars son återupplivas av profeten. Alla dessa änkor förekommer endast i Lukas evangelium, inklusive änkan i vårt aktuella liknelse, som är envis, aktiv och tillräckligt stark för att till slut vinna över en fullkomligt orättvis domare.

Dagens liknelse visar oss att de som är mest förtryckta och utan makt, de som inte har något att förlora men allt att vinna, kan vara för oss ett exempel på hur vi trofast ska leva som Guds folk i världen. De kan visa oss vad det innebär att vara envis och kämpa för rättvisa. Vårt samhälle är annorlunda; de flesta av oss, inklusive mig själv, har mycket mer att förlora än änkan när vi står upp mot orättvisa politik, politiker och makter och styrande makter. De flesta har vi oro över att rädda våra ansikten, att bli utestängda och vara inkluderade, och vi är ofta rädda att tala upp eller för högt eftersom vi inte vill riskera den status och de privilegier vi har byggt upp som människor och som samhälle. Vi har blivit konditionerade att tänka så.

Men det är just därför som det är så motkulturellt och revolutionärt att följa Jesus. Det är därför det är så viktigt för oss att hålla oss förbundna med och solidariska med de i vårt samhälle som förtrycks, marginaliseras och tystas. Det är precis där som Jesus uppmanar oss att titta för att veta hur vi kan leva som kristna, som Jesus efterföljare. Vi bör inte leta efter råd från de mäktigaste personerna i rummet, utan från de mest sårbara och marginaliserade personerna i rummet. Vi har nyligen förlorat representanten Elijah Cummings från Baltimore. Jag kommer att sakna hans röst i kongressen. Som en politiker hade han stor makt, men han glömde aldrig var han kom från och var engagerad i att lyssna till de mest sårbara i sitt distrikt. Han sa en gång: "Mitt liv är grundat på smärta, passion och syfte - pain, passion, purpose. Det är livets arbete för oss alla att smärta kan komma genom att stå upp med de som lider, att vara passionerade i att skapa rättvisa för alla och att arbeta outtröttligt mot detta syfte."

🔑 Att förlora hoppet och fortsätta kämpa för rättvisa

Så vad handlar det om oss? Är vi som änkan, redo att offra allting för jakten på rättvisa? Är vi envisa nog att föra våra krav framåt, dag ut och dag in? Är vi beredda att störa, utmana och konfrontera? Det är det som Jesus uppmanar oss till i den här berättelsen. Vi ska inte vara som de obeslutsamma lärjungarna som alltför ofta inte fullföljer de enklaste uppdragen, som håller med och lägger sig i linje med makthavarna och passivt låter orättvisor ske framför våra ögon, medan vi upprätthåller status quo och förblir tysta.

Jesus säger att vi ska vara som den envisa änkan, trots allt och i motsättning till allt, ska vi fortsätta kämpa. Jag tror att många av oss kan se oss själva i änkan, men jag undrar om vi som samhälle ibland är mer som den orättfärdiga domaren. Inte för att vi varken inte fruktar Gud eller respekterar människor, utan för att i våra dagliga liv ignorerar vi ofta skriken från de som lider mest. Det handlar inte om att vi inte bryr oss, utan om att det finns så många röster som skriker så ofta att vi har blivit vana vid den mängd av trauma och smärta i världen. Det har blivit bakgrundsbuller, och saker som brukade chockera oss är nu vardagliga och förväntade.

Ta till exempel hanteringen av invandring och bortkopplingen av familjer, förbuden mot vissa muslimska länder eller vattenkrisen i Flint. Alla dessa saker är fruktansvärda och vidriga, och vi är alla överens om det. Men på något sätt har de över tid blivit en del av hur vi lever istället för en kris som måste hanteras omedelbart.

Det är därför som dagens liknelse är relevant för oss, som den envisa änkan som kan ignoreras. Kanske är det den väckarklocka vi behöver för att bryta vårt eget följe. Kanske är det det obehagliga påträngandet som vi tvingas höra för att bli överflyttade till handling och rättvisa igen. Vad har vi accepterat som helt enkelt blivit den accepterade standarden nuförtiden? Och vad måste vi göra för att stå med änkan och kräva rättvisa ännu en gång?

Det är vad Guds ord kan göra för oss om vi bara öppnar oss för Andens rörelser. Vår djupaste förhoppning från dagens ord är detta: Att Gud inte är som den orättfärdiga domaren, utan att Gud hör och bekräftar vår uthållighet för rättvisa. Och inte nog med det, Gud är med oss när vi väljer att vara störande och påträngande med våra krav på rättvisa. Faktum är att Guds Ande är det som driver oss till att vara så hänsynslösa och uttalade i mötet med makt. Gud är med förtryckta och utslagna. När vi står med dem som är förtryckta, arbetar vi tillsammans med en Gud som också arbetar outtröttligt för rättvisa. Vi är inte ensamma, och genom Gud ska rättvisa segra. Men det kommer inte att hända om vi står still. Vi måste tala upp, vara högljudda, vara besvärliga - vi ger dig tillstånd till det. Vi måste störa, utmana och konfrontera. Det är Jesu uppmaning till oss, och Guds löfte till oss är att Han är med oss. Så gå och var änkan, vägra vara domaren, och vet att Gud är med oss i vår envishet.

🔔 Avslutning

Berättelsen om den orättfärdiga domaren och den envisa änkan påminner oss om att vara envisa och kämpa för rättvisa. Vi ska inte vara rädda för att vara oartiga och störande när vi kräver att alla ska få sin rätt. Vi ska inte bli bekväma med orättvisor eller tystna inför dem. Istället uppmanas vi att vara som änkan, som envist pesterar och kämpar för rättvisa. För Gud hör våra bönner och vår uthållighet, och Han står med oss när vi kräver rättvisa och kämpar för det som är rätt. Låt oss vara envisa i vår tro och i vår kamp för rättvisa, för Gud är med oss i allt vi gör.

Höjdpunkter

• Att vara envis och kämpa för rättvisa är viktigare än att vara artig och snäll.
• Jesus uppmanar oss att vara som den envisa änkan och inte förlora modet i kampen för rättvisa.
• Vi bör inte vara bekväma med orättvisor utan istället vara störande och envisa för att uppnå förändring.
• Att stå upp för de förtryckta och marginaliserade är att följa Jesus och leva som Guds folk.
• Gud finns med oss och hör våra böner när vi kämpar för rättvisa.

🔍 Vanliga frågor och svar

Fråga: Varför är det viktigt att vara envis när man kämpar för rättvisa? Svar: Att vara envis är viktigt eftersom förändring sällan kommer lätt. Det krävs tålamod, uthållighet och ett envist engagemang för att verkligen påverka och skapa rättvisa i samhället.

Fråga: Hur kan vi vara envisa och kämpa för rättvisa utan att bli övervunna av motståndet? Svar: Det är viktigt att hitta stöd från andra likasinnade personer och organisationer som delar samma mål. Tillsammans kan ni ge varandra inspiration, styrka och mod att fortsätta kämpa mot orättvisorna i samhället.

Fråga: Vad kan vi göra för att stå i solidaritet med de förtryckta och marginaliserade i samhället? Svar: Vi kan stå upp för de förtryckta genom att lyssna på deras röster och ge dem en plats att berätta sina berättelser. Vi kan också arbeta för att ändra strukturer och system som upprätthåller orättvisor och kämpa för politiska förändringar som gynnar de mest sårbara i samhället.

Fråga: Varför är det viktigt att göra skillnad mellan att vara snäll och att vara god? Svar: Att vara snäll handlar ofta om att undvika konflikt och stöta på någons tår utan att adressera verkliga problem eller orättvisor. Att vara god däremot innebär att kämpa för rättvisa och agera förändringsagent i samhället.

Fråga: Vad är skillnaden mellan artighet och ärlighet? Svar: Artighet handlar om att upprätthålla sociala normer och vara respektfull mot andra. Ärlighet handlar om att tala sanning och stå upp för det som är rätt, oavsett om det är bekvämt eller populärt. Ibland kan ärlighet vara obekväm och utmanande, men den är viktig för att skapa förändring och uppnå rättvisa.

Resurser:

• Columbia Theological Seminary
• Amy Jill Levine
• Elijah Cummings