Redan pågår, men folk ser det inte - Alan Watts om dualitet

Innehållsförteckning

1. Introduktion
2. Vibration och vågor
3. Samspelet mellan vågtoppar och vågdalar
4. Livets två sidor: det du ser och det du inte ser
5. Sound: En kombination av ljud och tystnad
6. Att se världen som uppdelad och separerad
7. Existentialismens allvarliga syn på tillvaron
8. En lekfull syn på tillvaron
9. Musikens lekfulla karaktär
10. Skolans inverkan på vår syn på tillvaron
11. Att leva för framgång och bli besviken
12. Livets musikaliska natur
13. Att släppa taget och vara närvarande i stunden
14. Livets rytm och vad vi gör i vår fritid

👉 En lekfull syn på tillvaron

Livet är fullt av upplevelser som når oss genom våra sinnen. Vare sig det handlar om ljud, ljus eller beröring, så är det en form av vibration som vi upplever. Och vibrationen har två aspekter - den "på" och den "av". Vibration tycks spridas i vågor, där varje vågsystem har en topp och en dal. Det innebär att livet är en ständig växelverkan av närvaro och frånvaro, där dessa två aspekter alltid följs åt.

Ett bra exempel på detta är ljud. Ljud är inte bara ljud, utan en snabb avväxling mellan ljud och tystnad. Det är helt enkelt så saker och ting är. Det är dock viktigt att komma ihåg att en vågtopp och en vågdal är oskiljaktiga. Ingen har någonsin sett en vågtopp utan en vågdal eller vice versa, på samma sätt som man inte stöter på människor utan både framsida och baksida. Det är som att försöka hitta en slant som har en framsida utan en baksida.

Vi har dock en tendens att se världen på ett fragmenterat sätt. Vi tar isär saker och händelser och tar dem på allvar, och inbillar oss att dessa verkligen existerar när de egentligen är något som vi skapar. I västerländsk kultur är det nästan en grundläggande antagande att tillvaron är allvarlig. Detta gäller särskilt för dem som kallar sig existentialister, som anser att en person som lever autentiskt tar sitt liv och andra människors liv på allvar. Men som poeten G.K. Chesterton en gång observerade, är änglarna lätta som fjädrar eftersom de inte tar sig själva på allvar. Om änglar kan ta sig själva lättvindigt, hur mycket mer då inte Herren över änglarna?

Vi har blivit uppvuxna i ett mytologiskt sammanhang där Gud Fader definitivt tar sig själv på allvar och verkligen är en allvarlig person. När vi går in i kyrkan, är det inte uppmuntrat att skratta, på samma sätt som det inte är uppmuntrat i domstolen. Detta är en allvarlig sak och alla måste ha rätt uttryck i sina ansikten, för detta är den stora, stora auktoritetsfiguren. Han är farfar och vi inser inte att han har en gnista i ögat.

Mycket av detta beror på att den mänskliga medvetenheten är en mycket underlig mekanism. Som art är vi specialiserade på en viss form av medvetenhet, som vi kallar medveten uppmärksamhet. Priset vi betalar för att vara specialiserade på medveten uppmärksamhet är att vi blir okunniga om allt utanför dess område. Det är bättre att säga okunnighet än oförståelse. Vi tenderar därför att betrakta världen som fragmenterad. Vi tar isär saker och händelser och tar dem på allvar, och inbillar oss att dessa verkligen existerar när de egentligen är något som vi skapar.

Nu är det min personliga uppfattning att tillvaron, den fysiska verkligheten, i grunden är lekfull. Det finns ingen nödvändighet i det alls. Det är inte på väg någonstans, det har ingen destination som det borde nå. Istället kan man bäst förstå det genom att använda musiken som en analogi. Musik som konstform är i grunden lekfull. Vi säger att man spelar piano, man arbetar inte med piano. Det skiljer sig från exempelvis resande, där man försöker komma någonstans. Vi, som en mycket tvångsmässig och syftesinriktad kultur, är upptagna med att komma överallt snabbare och snabbare tills vi eliminerar avståndet mellan platserna. Konsekvensen av detta är att de två ändarna av resan blir samma plats. I musiken är det dock inte att nå slutet av en komposition som är poängen med kompositionen.

Men vi ser inte detta som något som har blivit till följd av vår utbildning utanför vår vardagliga uppträdande. Vi har ett skolsystem som ger ett helt annat intryck. Du går till förskolan, och det är en bra sak eftersom när du är klar med det går du till första klass. Och sedan fortsätter du till andra klass och så vidare tills du slutar grundskolan. Sedan har du högstadiet och det är spännande för då är det när man tar sig någonstans. Du kommer att gå på college, skaffa ett jobb, sedan ta en examen och gå ut i världen. Där kommer du hamna i något där du säljer försäkringar och du har en kvot att uppfylla. Och du kommer att uppfylla den kvoten. Och hela tiden är det så att det är detta stora, stora som kommer. Framgången som du arbetar för, men när du vaknar en dag vid 40 års ålder, säger du "Herregud, jag är framme, jag är där". Och du känner dig inte så annorlunda än vad du alltid har känt dig.

Och det är en liten besvikelse, för du känner att det är en bluff. Och det var en bluff, en fruktansvärd bluff. De fick dig att missa allting genom förväntningarna. Titta på människor som lever för att gå i pension och spara pengar och sedan när de fyller 65 år har de ingen energi kvar och är mer eller mindre impotenta. De går och ruttnar i en äldreboende för seniorer. För vi har helt enkelt lurat oss själva hela vägen. Vi tänkte på livet som en resa eller en pilgrimsfärd med ett allvarligt syfte i slutet och målet var att nå den framgången eller himlen efter att vi har dött. Men vi missade poängen hela vägen. Det var en musikalisk sak och du skulle sjunga eller dansa medan musiken spelades.

Så om du ser på den andra sidan att tillvaron är musikalisk i naturen, det vill säga att den inte är allvarlig, utan en lek, måste du släppa taget och låta det hända. För om du inte gör det kommer du att vara spänd och ständigt försöka göra vad som bara kan hända hälsosamt om du inte försöker. Och när människor tänker på vad de verkligen vill göra med sin tid, vad gör de när de inte blir styrda och någon säger vad de ska göra? De vill göra rytmer. De lyssnar på musik, dansar, sjunger eller gör något av rytmisk karaktär som att spela kort eller bowla eller lyfta armbågen. Alla vill spendera sin tid med att svinga sig. Det är naturen hos hela denna sak vi är en del av, för den gillar att svinga sig. Det är därför den gör det.